lördag 28 februari 2009

hund


Jag vill ha en hund. Den skall se ut så här:
Och så skall den heta Skalman. Eller Alvar. Eller Plutten. Eller Bajskorven. Nå nä det var ett skämt. Victoria kanske? Eller Carl-Philip. Eller Brad. Efter Brad Pitt. Eller Urban, efter min storasysters förra chef. Sjukt soft namn. Bra med lite etymologi för namnet också, som future akward silence saver.


Jag tycker det är helt jävla idiotiskt att döpa hundar efter kön. Vad gör det för jävla skillnad ifall en tjejhund heter Peter. Helt som den skulle fatta. Men de äckligaste hundnamnen är såna som Ylva eller Mira eller Doggen. Helt på riktigt, det finns dom som kallar sin hund för Doggen. Det låter som en manlig porrfilmsstjärna. Eller en misslyckad rappare från Sverige med invandrarbakgrund. Och Ylva, då börjar jag tänka på en lössläppt hippie i 50-årsåldern som går runt naken. Uj.


Jag hade en gång en hund, samma ras som den på bilden (Cavalier King Charles). Det var världens sötaste hund. men jag kan inte skaffa en som ser likadan ut. Det skulle bli så weird. Jag skulle antagligen döpa den till samma sak och bara bli helt freaked out när den inte betedde sig som min gamla hund. För hundar beter sig olika. Dom har personligheter.



En död hund när den levde.




kakhuset <3

Jag bara måste tipsa om en löjligt bra blogg.
Den heter kakhuset <3 och finns på metrobloggen.se . Bloggen hadlar om Alexandra, en liten wannabee brat med blondinbellakomplex och Mattias, hennes pojkvän som pluggar i Australien. Eller ja, egentligen handlar det väl om hur Mattias knullar runt i Australien och i bloggen kallar det för "att plugga", "ta en öl med kompisarna" eller "sticka och surfa".
En gång kom det faktiskt ett halvhjärtat medgivande, han åkte på "roadtrip".Med killkompisarna. I Australien. HÄHÄ. jåjå.
Det enda Alexandra gör är bantar (och "pluggar" naturligtvism, internationell ekonomi och psykologi och annat viktigt och vettigt, duktig flicka), för att vara så smal och snygg eftersom hon antagligen är övertygad om att detta kommer att göra henne så pass åtråvärd att Mattias aldrig mer kommer att titta efter en Australiensisk bikiniprydd bakdel. Och så hoppas hon väl vara fit for figtht tills hon flyttar till sin two-(or three- or four- or five- or 78-) timing boyfriend i Australien, där hon ser sig själv strutta runt i minimal bikini, kramandes koalor dagarna i ända. Muahaha. Det är en disaster. A hot mess. Och för mej som älskar att leva mej in i människors undangömda, i vissa fall latenta ångest är det här rena rama julafton. Nu just är bloggen lite tråkig för Mattias är hemma på besök i Sverige, vilket betyder att Alexandra har full koll på honom hela tiden, vilket betyder att alla australieninlägg med skamfyllda och ängsliga otrohets-undertoner uteblir. Men han reser snart, som tur!
Lovelovelove.

slumdog millionaire

Nu tycker jag en sak. Jag tycker alla skall se Slumdog Millionaire. MEN, man skall komma ihåg att filmen romantiserar; de indiska gatubarnen är lite gladare, piggar och renare än i verkligeten. Och det slutar lite lyckligare än för 99,9% av barnen som bor i slummen. Men ändå. Historien är bra.



När jag var i indien såg jag crazy fucked up shit. Smutsiga barn som tiggde och i famnen höll de ett dött spädbarn som de tryckte upp i fejset på mej; "se va gullig, ge mej pengar!".

Efterbörden av en födsel på toaletten. Avföring på väggarna. Människor som bara var skinn och ben och som saknade kroppsdelar. Barn som hade det så jävla förjävligt att jag ville lägga mej ner och dö. Sånt fucked up shit ser man inte i filmen.

Synd.

Det är inte så jävla roligt att vara gatubarn i Mumbai. Man springer inte runt och lattjar med polarna och sparkar boll och tjänar egna penar genom att sälja ballonger. Man prostituerar sig fast man bara är ett barn. Man stjäl. Man blir slagen. Man sover i bajs. Man äter bajs. Man blir behandlad som bajs. Det är inte kul. Man orkar inte leka, för man får ingen mat.

Det är skit.

äggost

Idag har varit en exceptionellt fin dag,vilket behövdes efter två dagars blötsnöbajs.

Det är egentligen strängt mot min natur, men idag steg jag upp klockan 10 och gick på spinning klockan 11. Jag tänkte att jag behövde chockera mej själv litegrann. Och det gjorde inte ont i svanskotan, varken chockerandet eller spinningen. Nåjå, svettig och fittig konstaterade jag att jävligt mycket anorektiker huserar på detta gym. De trampar på spinningcykeln, slår sej fram på crosstrainern med något vilt i blicken men annars alldeles kolugna medan musklerna spasmar i deras spaghettiarmar. Och dom svettas inte! Endel får kanske små rosor på kinderna, sådär som förr i tiden när man hade tuberkolos. Dom ser ut att ha tuberkolos! Man har lust att gå fram och fråga "ursäkta, är det smittsamt?".

Nåjå. En trevlig sak är att jag har äkta äggost från saluhallen i mitt kylskåp. Vet ni vad äggost är? Har ni äggost i era kylskåp? Nähähä skulle inte tro det, i era kylskåp finns bara ketchup och saarioinens mikropizzor och pesto. Tacka vet jag äggost. Det ni. Och äggost är inte gott. Äggost är så jävla gott Det är godare än gott.

MUMS, Pröva äggost. Idag.

torsdag 26 februari 2009

Veckans Hunk.


RAKETER OCH SERPENTINER!


Dags för veckans hunk. Han heter Nils och den lyckliga ägaren till denna veckas hunk är blondinbella! Hon har lyckats fånga och tämja detta ypperliga exemplar av homo sapiens. Lyllos hon.

Se och njut.







Slutligen, Nils pappas ryska fru, direktbeställd från findarussianwife.com.






asså dagens outfit dårå

Hurra, vet jag att ni alla tänker när ni får se hur jag ser ut den här jävla skitdan när himlen skiter blötsnö och jag vaknade på fel sida.





vadharvihärdå..

Kofta: Beyond Retro

Linne: Någon veterantants gamla (luktar, uj)

Byxor: Monki

Skor: Lisa Larsson Second Hand.

Nu vet ni det.







onsdag 25 februari 2009

dagens zigenare



Jess! De e så kul att hitta nya outfitkombinationer. Jag blir så glad när kläderna matchar humöret. Ikväll känner jag mej som en trendig zigenar-mummu. Och trendig zigenar-mummu it is!



Skjorta: Någon död mummus gamla zigenarskjorta från 50 - talet

Väst: Loppisfynd

Kjol: Cheap Monday

Skor: Swedish Toffel från http://www.hasbeens.se/

tisdag 24 februari 2009

vargar


Jag HATAR vargar. Hatar hatar hatar. Jag tycker att man borde skjuta alla vargar. Dom är äckliga och obehagliga och illvlliga. SKJUT! Pang, så slipper man dom. En gammal tant berättade en gång för mej om hur vargar ätit barn i typ slutet av 1800-talet. Just det, där ser ni. Skjut dom.

Jag har drömt jättehemska mardrömmar om elaka vargar och nu kommer jag atagligen att drömma något sånt eftersom jag skrivit det här inlägget och det har fått mej att tänka så mycket på vargar. Hujhujhuj jag måste tänka på trevliga saker. Som Victoria och Daniel.

Aah.

Viccan+Daniel

Nu har dom förlovat sig, Victoria och Daniel! ENTLICH! Som jag har längtat efter denna dag. Nu kan dom gifta sig och skaffa små spädgrisar som grymtar runt i slottet. Hurra hurra hurra. Nu skall jag dansa min glädjedans.


måndag 23 februari 2009

Poladroidkavalkad

En gång hade jag vinden i mitt hår.
En gång satt jag under ett uttorkat vattenfall som hette Minnehaha.

En gång kastade jag upp Mississippis vatten i luften.




Mad Men

Jag har toktittat genom hela säsongen av Mad men. Det är jätteknasigt. Alla bara röker och super och knullar till höger och vänster fast dom har fru och barn. Och gubbarna tar flickorna på rumpan och kalar dom sweetheart och vill att dom skall suga av dom och hämta in lite is att ha i sin drink.

Ibland undrar jag om det egentligen blivit bättre.

bra tips

Jag är hemma!
Great success.
Men svanskotan gör ännu ont. Men jag fick höra en hoppfull historia, nämligen, en av mina medresenärer berättade för mej att hennes kompis gått till någon slags kiropraktor med samma åkomma som jag,en ömmande svanskota och då hade doktorn dragit på sig en plasthandske, fört in ett par fingrar i ändtarmen och "knacksat till". Vips var svanskotan glad igen. Vill ha! NU! Svanskotefix! För alla säger bara att voi voi, det går inte att göra något och du kommer att ha ont resten av ditt liv och och när du skall föda barn blir det ett helvete.

Hej jå förresten;

Jag satt i ett skidacafé i backen och väntade eftersom jag stött min svanskota och alla som faktiskt KAN åka skidor/snowboard aldrig orkar vänta på mej/åka i min extremt långsamma takt. Enivej, jag satt där och väntade på att mina skidkamrater skulle joina mej för lunch. Då kom en tant fram och pratade med mej. Det var ganska fullt och hon såg att jag satt ensam och undrade om jag väntade på någon. Jo sa jag, och berättade att jag stött svanskotan och knappast kan åka mer idag. Då var hon tyst en liten stund, tittade medlisamt på mig och sade,"kom ihåg att berätta att du stött svanskotan för läkaren när du ska föda. Annars kan det bli ett helvete.".

Det var den dagens bästa tips. Jag skall adoptera.

torsdag 19 februari 2009

ont i lappland

hejhej.
idag när jag vaknade var det -30 ute. Det är ganska kallt. I förrgår ramlade jag på min svanskota. Det gjorde ont. Igår skidade jag 12 km och åkte snowboard, men jag hade immundigat en s.k. karis-coctail (2 paracetamol 500 och 2 bumetin 600, sedan tar man lite mera piller när man känner att det behövs), så jag kände inte så mycket. överhuvudtaget.
men idag var alltså vilodag. mina stackars plågade lemmar får välbehövd vila.

peace

lördag 14 februari 2009

the läderrock

Här kommer den. Så fin. Så fin.
Nu drar jag till Lappland. Tjao.
ajo. Glad vändag (fast jag tror inte på sånt).









fredag 13 februari 2009

Lapland-schmackland

Åj nej.
Åj nej.
Jaiks.
Imorgon åker jag till Lappland. Där skall jag åka snowboard. Men. Det finns alltid ett men. Denna gång är men:et att jag inte kan åka snowboard. Och hör och häpna. Det finns ett till men! Jag har höjdskräck. Menmenmen.

Och hej, vad är det för jävla mobbare som har hittat på skidliften? Både ankare och såndärn pluppgrej är helt jävla omöjliga att åka upp med. Varje gång man står i kön knyter det sig i magen och man väntar snällt på sin tur och bakom en växer kön och där står ett gäng otålig hormonstinna 15-åriga snowboardkillar som åkte snowboard innan dom kunde krypa och vill upp upp upp till toppen och sen är det min tur och det går inte men jag får pröva igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och SEN. SEN kommer jag upp, 20 meter, tills brädan börjar vingla utav bara faaan och jag ramlar och dras efter för ankarhelvetet fastnar i mina bindningar och jag river ner alla som åker bakom mej och jag är hatad och utskämd och kan inte visa mej vid den hissen något mer. EN HEL härlig vecka av förnedring, gott folk.

En annan sak som är problematisk är att man ju konstant är stressad eller rädd eller i mitt fall panikslagen. När man skall åka hiss, medan man åker hiss, när man kommit upp på toppen och tittar ner och känner den gamla kompisen höjdskräck knacka på, när det börjar gå för hastigt undan och man inte kan stanna, när man ser hur man närmar sig den intet ont anande 5åringen som svischar fram i backen men själv vet man varken hur man skall svänga eller bromsa och framför sig ser man rubrikerna om dödsolyckan vållad av klantig snowboardåkare. Ja. All denna panik fuck med ens mage. Så man går runt med ständig magkatarrmage. Av all stress och ångest. ÅNGEST.
Nej nej. Det skall nog bli helt kul.
Så avslutar jag varje konversation om min stundande Lapplandresa. Hähä.
På finska skulle man kunna kalla det för loppukevennys.

Ajo sen köpte jag en läderjacka idag. Det kommer det kommer. Bild alltså.

Peace

torsdag 12 februari 2009

onsdag 11 februari 2009

En Vanlig Onsdag.




nakensim

Jag har blivit värsta sociala djuret. Igen skall jag få besök, denna gång av kamraterna C och J. Vi skall och titta på en keikka. Heartbreak Stereo heter bandet och Klubi är adressen.
Det känns lite underligt det här med så mycket besök. Jag brukar mest sitta hemma för mej själv på kvällarna och äta gröt och se på teve. Hähä.
Förresten, vattenjumppan var helt okej. När jag först slank ner i bassängens halvkalla vatten innan timmen börjat möttes jag av en nakenbadare. Helt. Näck. Trådlös. Det var lite kul. Men så var det mindre kul att ha mammas röst i bakhuvudet som grymtar ogillande och viskar något om bakterier och smuts och äckel-päckel. Men jag lyssnade inte.Så mycket.
Alltså HELT naken.
HELT.

Jag och Britney.

Jag har nu tampats med min gråtande britney i jätteformat i tre och en halv timme. Det är helt tillräckligt. Hon växer fram, bit för bit och när hon är färdig lovar jag att ni ska få se henne.
Nu är det snart dags för vattenjumppa. Jag skall mentalt transformeras till en 67-årig tant och pusta runt i en simbassäng med damer som alla fått uppleva tyngdkraftens inverkan på diverse kroppsdelar. Och snart är jag en av dem. Jag kan inte vänta.

tisdag 10 februari 2009

Ett stort skämt

Häromdagen stötte jag på ett mycket roligt skämt, nämligen;
Jag hade lust på nachos med guacamole. Så jag gick till min närbutik och hittade en burk med grönt innehåll, på vilken det stod "Guacamole". Hurra tänkte jag och gick hem glad och nöjd med "guacamolen" i högsta hugg. Men det VAR INTE guacamole! Rainbow, märket som hittat på detta lilla lustiga skämt, ville bara driva med mej och alla andra guacamoletörstande individer.
Egentligen borde det ha stått "sura uppstötningar" på burken. Då just uppskattade jag inte skämtet. Jag kunde inte se det roliga för min verklighetsbild var fördunklad på grund av mitt guacamole-begär. Idag tycker jag det är riktigt lustigt.

Vad kul det där, att kalla sura uppstötningar för guacamole. Riktigt kul.

skönt i simdräkt

Nu har jag flyttat min blogg från bedrövliga papper.fi till förhoppningsvis mindre bedrövliga blogspot.com. Och jag har simdräkt på. Och jag sitter i mitt vardagsrum. Finns det något mer ni vill veta om mej?

Familjen Kitschs nyförvärv

Här kommer nude utlovade bilderna på lördagens loppisfynd.
Hurra hurra hurra. Jag studsar upp och ner och klappar i händerna varje gång jag ser mina saker. Jag älskar saker. Ge mej saker!! Favoriterna denna gång var sumobrottaren och väckarklockan.

























Clapton.
14:04, 09 februari 2009
Hittade en suverän blogg idag på metrobloggen.se http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.3070833 , den heter Clapton och är skriven av Roggan . Så sjukt bra. Här kommer ett litet smakprov :

Lästa i Aftonbladet igår att Mona Sahlin hånas av Alliansen, är det inte mobbing på hög nivå. Vuxna människor håller på så, skandal.
Er vän Roggan




Love it.
Peace

My sweet 16

Flegmatisk. Oinspirerad.

Men ibland är det så också.
Jag kom just hem från bion. Jag brukar gå på bio för att få äta godis. Nog äter jag godis annars också men det är extra gott att äta godis när man är på bio. Jag brukar skita i vilken film jag går och ser, jag gör det bara för godisets skull. Men det är bäst att ta en kort film, för godiset tar slut efter typ tjugo minuter och sen är det så jävla tråkigt att sitta och glo på en film man inte vill se i typ en timme. Utan godis dessutom. Australia var nog ett av mina största misstag. Den filmen är ju minst 10 år lång, känns det som. Buah.
Changeling som jag såg idag var nästan spännande någon gång. Den innehöll allt från ofrivilligt inspärrande på mentalsjukhus till män som mördar småpojkar med yxa.Hura för sånt. Annars var filmen tråkig. Eller karaktärerna var tråkiga. Jätte platta. Ungefär som i en James Bond film, där boven är ond och kvinnan är sexig och chefen är chefig. Liksom.
Nå, nu är det dags för mera flegmatism. Det har varit my sweet 16 maraton på MTV och det har inte precis bidragit till någon slags arbetsiver eller flit.

Loppisrunda mit Schwester

Idag är det lördag. Det betyder en sak. Loppisrunda. Idag var min lillasyster med mig. VI körde runt och fyndade, bland annat detta:

En indianstaty
En LP (Culture Club olour by numbers)
Ett fat
Ett kakfat med rosor på
En ljusgrej
My little pony spelkort
tre topar
Lyckat, med andra ord.


Bilder av det bästa kommer sen, men nu ska ja inte hänga här, mina kamrater A och A är på intågande och det ska bli kexbakningsjippo. Men det orkar jag inte ens tänka på just nu för jag är så fylld med oxfilé.

peace

Jag och min pojkvän.


djur i Bangladesh


Sitter hemma hos mamma och har just smörjt kråset, kycklingfilé. Mums. Min mamma kan laga mat.
Läste just i STBL en intervju med Parvez Alam. Han är en snubbe som diggar kampsporter och har dragit igång ett koncept som heter Fighting for Lives. Han fungerar som tränare och eleverna betalar en euro per gång som går till välgörenhet. Jätte jees. Men det bästa är ändå när han på slutet berättar om sin familj som ursprungligen kommer från Bangladesh och hur han kom att intressera sig för kampsport:
"Min pappa har lärt mig en del. Men rörelserna är hemliga och hålls inom familjen. På öarna i södra Bangladesh kan de behövas i det dagliga livet för att slåss mot olika djur som kommer in i husen."
Hähähäähä.HÄÄHÄ. Vad OSOLIDARISKT: Ba, "jå ja vet no hur du sku kunna brotta ner den där tigern men jag SÄGER int!".
Just kul!
Hittade en bild på en missbildad vit tiger. Den va också just kul.






Idag var en riktig dag.

Jag träffade en kompis jag inte sett på ett och ett halvt år (då sågs vi av en slump) och jag har inte hört av henne de senaste tre år hon bott på annan ort. Kan man kalla henne för kompis då? Hon har kanske degraderats till bekant. Enivej. Det var intresant. Hon gjorde mig både begeistrad och bedrövad. På samma gång. Vi pratade i tre timmar medan jag målade min jättetavla (110x93 cm) föreställandes en gråtande Britney Spears. Efter det var jag helt utmattad och förtvivlad hennes vägnar. För jag tror inte att hon är mentalt utrustad till att vara förtvivlad för sin egen skull. Och jag är en sån som tycker om att leva mej in i andramänniskors sinnesstämning och leva ut hela deras lidelsefulla, emotionella register (eller de emotioner JAG anser deras emotionella register borde innehålla). Schizho,jeah.
Sen var jag barnvakt idag också, till en jättesöt liten pojtchi som jag adore och som fått mej att inse att jag vill vänta åtminstone 30 år med att skaffa barn så att min livmoder säkert skrumpnat ihop til en dammig liten klump och jag är lika fertil som en gråsten. Ah.
Förresten är Britney Spears som gråter något av det vackraste jag sett. Hon sku få göra det ännu oftare.























Peace.

Siddu Barra

Jaha. Siddu barra. Nu har ja också en sån härn. Blågg.
På Åland säger man siddu barra. Där säger man också nåsså då. Och iss inga nåjsa. Hähähä. När jag hör det börjar jag fnissa. Det låter så fjantigt.
Åj nej åj nej, innan ni slänger er på tangentbordet och säger att ja ska hålla käften för jag bor i Åbo å de e faktiskt Finlands rövhål och alla åbobor saknar kultur och individualitet o blablabla så kan jag berätta för er, gott folk, att jag är TILL HÄLFTEN ÅLÄNNING. Ergo; jag får fittas med ålänningar hur mycket jag vill för jag är typ nästan ålänning. Och nuförtiden är pappa också ålänning SÅ HÄÄ HÄÄ. Nåsså då.
Och det fina med det hela är att pappa från början är från österbotten. Så jag får fittas med österbottningar också. Och där finns material till fitterier kan jag lova. Jag är nog lyckligt lottad.
Till er som nu inte riktigt hängde med i min logik; alltså det här är lite samma fenomen som att vissa människor, som utan tvivel hör till denna skara, enbart är tillåtna att använda benämningen "nigger" utan att åka på stryk eller en stämning. Ja sku aldrig säga nigger. Min kompis Frida sku aldrig säga nigger. Men jag får säga "siddu bara" och skratta elakt för jag så att säga driver med mej själv.
Det finns ett undantag. Pargasbor. Där e de bara att fittas för fulla muggar. Gud hjälpe dom.

Peace.