ensamhet och burhöns

Jag är lämnad ensam. Jag sitter i min dystra ensamhet och ritar hönor. Många jävla hönor, kan jag säga er.

Sen börjar jag stressa över min ekonomi. Jag har ärvt det efter min far. Jag stressar som min far och slösar som min mor. En jävligt dålig kombination, kan jag berätta för er. Det orsakar magsår och huvudvärk.

Min pappa var helt fucking militant. Han höll koll på en då man duschade. När man hade duschat tillräckligt länge så kom han och gav "valomerkki". Alltså satte på och stängde av lampan i badrummet ett par gånger. Ifall man sket i det öppnade han dörren och sa "nu räcker de, du behöver int stå här hela kvällen". Ganska fittigt när man stod där med schampolödder i håret. HÄHÄ.
Och sen fick man inte ha kylskåpsdörren uppe för länge. Man skulle veta vad man ville ha INNAN man öppnade den. Eller så kunde man öppna den, snabbt registrera vad det fanns för alternativ, stänga dörren och kontemplera en stund, innan man igen öppnade kylskåpet och tog ut det man ville ha. Lite som memory liksom.

Och en gång på lågstadiet blev jag intervjuad av tidningen inför stundande farsdag. Dom bad oss berätta om våra pappor, helt kort. Och då sa jag att "pappa skriker när man lämnar framme osten". Och tror ni inte att min kära familj, på morgonen då de slår upp tidningen, förväntansfulla och lite stolta över sin dotter som är i lokala blaskan, får se rubriken "PAPPA SKRIKER NÄR OSTEN STÅR FRAMME". Hähähä. Där fick han.