Jag har stress. Stress stress stress. Och sekunden jag inte har stress och upptäcker avsaknad av stress blir jag stressad. Argh argh argh.
Hur helvetes svårt kan det vara att rota fram lite rosa voilétyg här i Åbo??? INGENSTANS finns det. OCH JAG BEHÖVER DET! Det är huvudingrediensen i min matta, som jag vill börja väva så att jag klarar kursen så att jag får studiepoäng så att jag får studiestöd så att jag inte måste börja sälja mej själv så att jag inte börjar ta droger för att orka med livet så att jag inte dör av av att bli påkörd av ett tåg medan jag lallar runt på spåret hög som ett hus.
Så om du är en 85-årig tant som sitter hemma och pantar på dina asfula voilégardiner från 80-talet i färgen rosa, RO HIT MED DOM. Jag är beredd att sälja mig själv. Eller min själ. Eller min pojkvän. Eller mina vänner (bara dom snygga).
Okej men jag tänkte idag vara lite produktiv, ta ett strypgrepp runt ångesten och sakta se på medan den kvävs till döds. Så jag sprang runt i butiker och letade efter ovannämnda tyg. Och på UFF HITTADE JAG! JAG HITTADE! JAG!HITTADE!
men inte fan var det tyget jag hittade. Nej, istället hittade jag en HUVUDlöst snygg(ful) jeansklänning från 80-talet där och naturligtvis måste jag köpa den. Satan.Satan satan.
Men så e den okså PURE hawtness.
Summa sumarum. JAg skapade mer ångest än jag lyckades förgöra. Bravo Jag. Och vad vill jag att ni kära läsare skall lära er av denna historia?
Rör för fan inte jeansklänningarna i 80-talsstil som finns på UFF.
Dom är mina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar