Jag såg en dokumentär på teve. Den handla om män som ville vara kvinnor och tvärtom. Helt spännande. Men en sak störde mej. En doktor i programmet satt och sa att hon, genom sitt arbete med transsexuella lärt sig att de skillnader som förekommer mellan könen och som feminister påstår att är invanda beteendemönster och försöker utrota, i SJÄLVA VERKET BEROR PÅ HORMONER!
För denna fiffiga doktortant hade sett att när en dam får i sig testosteron, då blir hon manlig och beter sig som en man, pim pom puff sådär bara. Blir mindre känslosam, stöddigare,aggressivare, självsäkrare, börjar tänka "som en man" helt enkelt. Så, så måste det ju vara. Det är Hormoner! Inte inlärt beteende.
Men.
Nu gömde ju fiffiga doktorn en viktig sak. Dessa kvinnor vill ju vara män. Och får de plötsligt ett hormon som skall göra dom manliga kan man ju vänta sig en viss placeboeffekt. Dessutom beter sig ju dessa kvinnor efter ett bestämt mönster, de beter sig såsom dom har blivit lärda (medvetet och omedvetet) att män ska bete sig. Dom vill uttryckligen inte vara kvinnor, så de gör allt för att bli sedda som män. De lindar sina bröst, de klär sig som män, uppför sig som män. Att påstå att det är hormonet som bär skulden för "manligt" och "kvinnligt" beteende är strunt.
STRUNT. Det är invanda beteendemönster, som vi får med oss ända från det att vi är små bebisar som kryper runt och jollrar på dagisbordet. Vi får lära oss hur en kvinna och en man på olika sätt skall hantera samma sak. Inte något hormon.
Förresten tycker jag att det borde finnas mera stöd att få ifall man vill byta kön. Det är ju dyrt som i helvete. Och tänk vad fittigt att vara fången i fel kropp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar