jag fick en förfrågan om att börja spela handboll. Det har jag nämligen gjort tidigare, någongång, i min fagra ungdom.
Jag sa ja. Sen kom jag på lite saker, nämligen;
Jag är i lika bra skick fysiskt som en 88-årig leukemipatient i terminalt stadium.
Jag får ångest av att svettas
och ja, det var det. Men två ganska vägande skäl, enligt mej. Dumma dumma mej. Och dessutom är jag målvakt. Det betyder att alla helvetes ladugårdsdörrar till käringar (alla kvinnliga handbollsspelare ser ut som stora fittiga militanta lesbon) kastar bollen MOT MEJ. HÅRT! Och jag skall alltså försöka kasta mej EMELLAN bollen och målet. AJ.AJ AJ. Det gick när man var ung och dum. Men nu är jag gammal och vis. Trodde jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar