Jag är hemma!
Great success.
Men svanskotan gör ännu ont. Men jag fick höra en hoppfull historia, nämligen, en av mina medresenärer berättade för mej att hennes kompis gått till någon slags kiropraktor med samma åkomma som jag,en ömmande svanskota och då hade doktorn dragit på sig en plasthandske, fört in ett par fingrar i ändtarmen och "knacksat till". Vips var svanskotan glad igen. Vill ha! NU! Svanskotefix! För alla säger bara att voi voi, det går inte att göra något och du kommer att ha ont resten av ditt liv och och när du skall föda barn blir det ett helvete.
Hej jå förresten;
Jag satt i ett skidacafé i backen och väntade eftersom jag stött min svanskota och alla som faktiskt KAN åka skidor/snowboard aldrig orkar vänta på mej/åka i min extremt långsamma takt. Enivej, jag satt där och väntade på att mina skidkamrater skulle joina mej för lunch. Då kom en tant fram och pratade med mej. Det var ganska fullt och hon såg att jag satt ensam och undrade om jag väntade på någon. Jo sa jag, och berättade att jag stött svanskotan och knappast kan åka mer idag. Då var hon tyst en liten stund, tittade medlisamt på mig och sade,"kom ihåg att berätta att du stött svanskotan för läkaren när du ska föda. Annars kan det bli ett helvete.".
Det var den dagens bästa tips. Jag skall adoptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar