Idag var en riktig dag.

Jag träffade en kompis jag inte sett på ett och ett halvt år (då sågs vi av en slump) och jag har inte hört av henne de senaste tre år hon bott på annan ort. Kan man kalla henne för kompis då? Hon har kanske degraderats till bekant. Enivej. Det var intresant. Hon gjorde mig både begeistrad och bedrövad. På samma gång. Vi pratade i tre timmar medan jag målade min jättetavla (110x93 cm) föreställandes en gråtande Britney Spears. Efter det var jag helt utmattad och förtvivlad hennes vägnar. För jag tror inte att hon är mentalt utrustad till att vara förtvivlad för sin egen skull. Och jag är en sån som tycker om att leva mej in i andramänniskors sinnesstämning och leva ut hela deras lidelsefulla, emotionella register (eller de emotioner JAG anser deras emotionella register borde innehålla). Schizho,jeah.
Sen var jag barnvakt idag också, till en jättesöt liten pojtchi som jag adore och som fått mej att inse att jag vill vänta åtminstone 30 år med att skaffa barn så att min livmoder säkert skrumpnat ihop til en dammig liten klump och jag är lika fertil som en gråsten. Ah.
Förresten är Britney Spears som gråter något av det vackraste jag sett. Hon sku få göra det ännu oftare.

Peace.