lördag 28 februari 2009

slumdog millionaire

Nu tycker jag en sak. Jag tycker alla skall se Slumdog Millionaire. MEN, man skall komma ihåg att filmen romantiserar; de indiska gatubarnen är lite gladare, piggar och renare än i verkligeten. Och det slutar lite lyckligare än för 99,9% av barnen som bor i slummen. Men ändå. Historien är bra.



När jag var i indien såg jag crazy fucked up shit. Smutsiga barn som tiggde och i famnen höll de ett dött spädbarn som de tryckte upp i fejset på mej; "se va gullig, ge mej pengar!".

Efterbörden av en födsel på toaletten. Avföring på väggarna. Människor som bara var skinn och ben och som saknade kroppsdelar. Barn som hade det så jävla förjävligt att jag ville lägga mej ner och dö. Sånt fucked up shit ser man inte i filmen.

Synd.

Det är inte så jävla roligt att vara gatubarn i Mumbai. Man springer inte runt och lattjar med polarna och sparkar boll och tjänar egna penar genom att sälja ballonger. Man prostituerar sig fast man bara är ett barn. Man stjäl. Man blir slagen. Man sover i bajs. Man äter bajs. Man blir behandlad som bajs. Det är inte kul. Man orkar inte leka, för man får ingen mat.

Det är skit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar