en dag i mumbai.

Jag vaknar runt 8, stiger upp och gor mej fardig. Sen ar det ut och pa rickshawjakt. Det kostar typ 80 cent att ta en rickshaw till jobbet fran dar vi bor.
Jag har inga problem med att fa en rickshaw, men L brukar ha lite svart, dom vill inte kora honom for det ar sa kort vag, sa det ar inte speciellt lonsamt. Sa man har fordel av att vara tjej. Forresten jobbar vi bara 5 minuters promenadvag ifran varandra sa vi ater lunch tillsammans pa hans jobb. Tank vilket sammantraffande att vi i en stad med 19 miljoner manniskor och enorm yta rakade hitta jobb som ar 5 minuter ifran varandra.

Pa jobbet brukar dom ata frukost tillsammans, men jag brukar smita fran det for dom koper sin konstiga mat fran stand pa gatan och det ar inte kanske det mest hygieniska. Men jag har nog smakat och jag lever fortfarande. Dom gillar att ata en tjock liten plattaktig sak, gjord av nagot som smakar couscous och som har notter, kryddor och nagot annat i sig. Detta haller dom en kokosnotssas pa och ater med sked. Helt ok.

Pa jobbet ar det ganska chill, ingen verkar riktigt veta vad dom skall gora med mig. Jag forsoker ova mig pa mina software skills och sant. Men om nagon dag skall jag fa fara med en som jobbar har till en on site visit, vi skall aka och kolla in ett utrymme hon inreder. Mitt foretag haller faktiskt pa att inreda en lagenhet i komplexet dar jag bor! pa 27:e vaningen. Igen, helt underligt sammantraffande...

Sen nar jag har svettats igenom min arbetsdag skumpar jag hem i en rickshaw igen. Trafiken har ar helt sinnessjuk. Ingen foljer nago regler och man haller hela tiden pa att kora pa nagon eller krocka. Jag var helt livradd i borjan. Nu har jag vant mig. En lite jobbig grej i borjan var att rickshawforarna inte sjalva heller vet vart man ska, det ar inte som i finland att man sager en adress o sa kor dom en dit. Ibland finns inga adresser, (det fungerar med "landmarks" har, t.ex. nagot ligger, till vanster om courtyard restaurant, eller oppsite infiniti mall, right off blablabla road"), sa man maste hela tiden halla koll pa hur dom kor. Ibland lurar dom en o kor omvagar. O ibland tar dom konstiga vagar sa man inte vet var man ar. Och inte vet dom sjalva heller..

Nar jag kommer hem STUPA rjag i sang. Fy faaen vad man ar trott. Sen kommer L hem typ 21 tiden. Han jobbar sinnessjuka 10,11,12timmars dagar. Galet. Sa gar vi ut och ater. Men igar bestallde vi hem (det ar ofta gratis och jattebekvamt). Vi at domino's pizza igar. Lite fuskigt att ata pizza nar man ar i indien kanske. Men vi var bada helt slut och orkade inte ga ut och leta efter en restaurang. Och hej, dessutom fick man en chocolate lava cake gratis kaupan paalle. Najs.
Vi sag pa film ocksa. Indiana Jones. Minns inte vilken men den sog. Jag hatar Harrison Ford. Och dendar lilla kinsepojken han har med sig?!javla irriterande liten snorunge.

Ja just det sen kund wejag inte somna for jag har fatt psykopatiskt stora myggbet pa mina ben och vrister och dom kliar helt sjukt. Jag tror jag maste ga till en lakare med dom for det ar helt onormalt. Hoppas jag inte fatt malaria.

skall satta upp lite mera bilder sen nar jag kommit hem.
peace out.